Av Lars E Jönsson
Drygt 250 meter norr om Sankt Olofs kyrka ligger en ruin som är registrerad som kyrka, kapell. Kapellet omnämns bl.a. 1506 i de skriftliga källorna. Detta omnämnande kan dock åsyfta den nuvarande kyrkan. Kapellet skall även vara omnämnt i källor från 1700- och 1800-talen. Kapellet finns markerat på ett flertal äldre kartor, bl.a. på en geometrisk uppmätning från 1698 och på en enskifteskarta från 1883. I närheten av platsen fanns på 1800-talet även en gård som benämndes Kapellagården.
År 1973 blev det förmodade kapellet i Sankt Olof föremål för en arkeologisk undersökning. Tyvärr är dokumentationsmaterialet från undersökningen av kapellet förkommet, men det finns några tidningsartiklar som refererar till utgrävningen. En teori som landsantikvarie Mildner hade var om kapellet kunde var Sankt Olofs första kyrka, och föregångaren till den nuvarande kyrkan i Sankt Olof. I både Arbetet och Sydsvenska Dagbladet står att det verkar som att det är en sakral byggnad. Murverket är bastant och välgjort, ca en halv meter tjocka. Murarna är av gråsten med inslag av tegel, och man har även gjort fynd av bl.a. taktegel.
I en artikel i Svenska Dagbladet menar Mildner att mycket tyder på att ruinen är lämningarna av en kyrkobyggnad. Bland annat skulle fynd av medeltida taktegel tyda på en manifest byggnad. Ett annat intressant fynd är en stenfot som kan ha utgjort fundament till ett altare i byggnadens östra del. Curt Wallin menar att murverk och rester av taktegel vittnade om en icke obetydlig byggnad från 1200-talet eller något senare. Han anser att byggnaden möjligen kan ha tjänstgjort som kapell och härbärge för de många pilgrimer som sökte sig till vallfartskyrkan. Att Olav Haraldsson skulle ha uppfört den anser Wallin vara uteslutet.
Kyrkoherde Thure Helm undrar å sin sida om inte ruinerna kan vara rester av en gammal helgedom som kanske härstammar från kung Olavs egen tid på 1000-talet. Helm menar att den kanske uppfördes av Olav den helige själv då han efter sjöslaget i Helgeå också var i Sankt Olof. Helm påpekar att det inte gick att bekräfta om det rörde sig om ett kapell, ett magasin eller ett benhus. Han antyder även att byggnaden kanske har varit ett ”själahus”, dvs. ett övernattningsställe för pilgrimer som i mycket stort antal gjorde sina vallfärder till kyrkan och källan i Sankt Olof.
Utifrån enbart tidningsnotiserna om den arkeologiska undersökningen av det förmodade kapellet i Sankt Olof var resultatet ganska magert. Visserligen påträffades gråstensmurar med inslag av tegel samt en stenfot som tolkades som ett fundament till ett altare, men materialet får anses var svårtolkat utan det arkeologiska dokumentations- och fyndmaterialet samt en arkeologisk rapport. Fynden av tegel i murverket och taktegel kan möjligtvis datera byggnaden till 1200-tal eller senare, men om det verkligen varit en kyrkobyggnad eller ett kapell verkar oklart trots stenfoten i byggnadens östra del.