av Petra Westerdahl
Blott ett tiotal år efter vårt skjutsäventyr i Skåne-Tranås, gjorde en ny häst entré på banan. Vägar av järn hade redan börjat byggas på olika håll i landet – där vagnar drogs av hästar – men tiden var nu mogen för den verkliga järnhästens intågande. Nya vindar blåste från England och Europa och nådde så småningom vårt avlägsna lilla land. Konsekvenserna av dessa nya tekniska innovationer blev omfattande för det österlenska landskapet. Kartan kom att ritas om; storhetstiden för de gamla landsvägarna med sina milstenar och gästgifverier var över, och de kom att hamna i skuggan av järnbanan och dess järnvägshotell. Dessutom kom byarna som redan tidigare splittrats efter skiftena, att förändras och i flera fall att växa fram på nya platser.
Inte helt oväntat var motståndet mot anläggandet av järnvägen stort från olika håll i samhället. I krönikan ”Skenmanövrer och rallarsvingar”, beskrivs hur regelbunden tågtrafik ansågs ”demoralisera de tjänande klasserna”. Det befarades att folket skulle lämna sina arbeten för att åka tåg dagarna i ända, och från kyrkans håll basunerades det ut att järnbanorna ledde till undergången och yttersta helvetet. Folk och fän skulle skrämmas från vettet av tågen som färdades i så höga hastigheter som 30-40 km/h. ”Korna skulle sina, fåren tappa sin ull, och även de trägnaste arbetshästarna skulle löpa en uppenbar risk att – likt järnhästarna – börja skena.”
Trots protester beslöt den svenska riksdagen år 1854 att staten skulle stå för det kommande stambanenätet. Under de följande åren 1856-60 växte stambanan Malmö-Hässleholm fram. Först ut i sydöstra Skåne blev Ystad-Eslövs järnväg (YEJ) som invigdes år 1866, och som då var Ystads enda järnvägsförbindelse. År 1874 invigdes stadens andra förbindelse Malmö-Ystads järnväg (MYJ). Eftersom staten bedömde att regionen var rik, utbetalades inga bidrag vid bygget. Banan finansierades därför helt privat av storgodsägarna, och sträckan kom i folkmun att kallas grevebanan. Järnvägen Ystad-Malmö blev således inte helt rak, eftersom stationerna placerades i anslutning – men på ett behörigt avstånd – till finansiärernas slott och herresäten.
Hur såg då järnvägsbyggandet ut i sydöstra Skåne? Och hur gick det för gästgiveriorten Skåne-Tranås, som vi besökte i min förra artikel? Eftersom Tranås under många århundraden varit viktig korsväg, vore det logiskt att låta järnbanan löpa i anslutning till knutpunkten. Men nej, inte ville tranesborna ha någon järnbana inte. Kanske var detta nej från byborna och markägarna ett ödesdigert misstag. Eller så kan det i efterhand tyckas som ett lyckat beslut, eftersom den vackra byns genuina charm bevarats väl åt eftervärlden.
Nästa järnvägsförsök gjordes i Tryde, men möttes av motstånd i huvudsak från prästerskapet. Slutligen föll valet på en annan mycket liten by i Tryde socken, som endast bestod av sju gårdar. Lilla Tommarp var från början byns namn, men känns idag bättre igen som Tomelilla. Stora Tommarp syftade på den en gång så stora staden, nuvarande ”lilla” byn Östra Tommarp.
”Vad Tranås kunde blivit, det blev Tomelilla”, som den lokale krönikören Olof Eriksson uttryckte det. Tomelilla utvecklades snabbt och blev knutpunkt för tre järnvägar; Ystad-Eslöv, Malmö-Simrishamn och Ystad-Brösarp-Kristianstad. Redan år 1865 hade Ystad-Eslövs Järnväg dragits genom byn. År 1882 färdigställdes Cimbrishamn-Tomelilla (CTJ), och slutligen Malmö-Tomelilla Järnväg (MöToJ) år 1893. Cimbrishamn-Tomelilla och Malmö-Tomelilla slogs ihop några år senare, och bildade Malmö-Simrishamns Järnväg (MSJ). Sträckan blev den rakaste och snabbaste vägen mellan Simrishamn och Malmö, som bäst med en restid på under en timme!
Inte heller i de österlenska utmarkerna, hade järnvägsplaneringen tagits emot med någon större entusiasm. Prästen i Östra Vemmerlöv, Per Nyman, som ansågs kunna se in i framtiden, hade siat om att Albo aldrig skulle få järnväg som straff för folkets ogudaktighet. Lyckligtvis – för järnvägstrafiken – införlivades inte denna av hans många profetior. Bättre gick det för Nyman då han på 1830-talet, förutspådde att vagnar skulle köra utan hästar och att brev skulle komma att flyga i luften. Kanske var det rent av automobiler och e-post han förutsåg i sina visioner, vem vet?
Utvecklingen gick dock inte att hejda, och sent omsider vaknade även invånarna i det relika området Österlen. Cimbrishamn-Tomelilla Järnväg (CTJ) som invigts 1882, hade trots den svåra lågkonjunkturen på 1870-talet kommit till stånd. Sträckan hade för att hålla utgifterna nere, byggts som en ångspårväg. Rälsen var något enklare, och istället för lok och vagnar användes ångvagnar som påminde om rälsbussar. Ångvagnar höll till en början en hastighet av hela 25 kilometer i timmen på den totalt 27 kilometer långa sträckan. Stationerna längs banan blev; Tomelilla, Lunnarp, Smedstorp, Gärsnäs, Östra Tommarp, Jerrestad, Bjärsjö och slutligen Cimbrishamn.
Följande år växte ett nät av järnvägar fram i sydost; Köpingebro-Borrby-Gärsnäs öppnades 1894. Även Albo härad fick slutligen sin järnbana, dock närmare fyrtio år senare än västerleningarna. Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg invigdes 1902, och 1905 slogs banorna samman under namnet Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg. Under några decennier fanns ytterligare en järnväg mellan Tomelilla-S:t Olof – kallad Snuggebanan – som dock lades ner på grund av sin olönsamhet.
På 1940-talet förstatligades flera banor, men bara ett tiotal år senare påbörjades nedmonteringarna av järnvägarna. Flera sträckor lades ner under 1960-talet, och 1970 även persontrafiken mellan Malmö och Tomelilla. Tursamt nog fanns ett ljus i det mörka eländet; till järnvägsälskarnas glädje räddades en del av banan Gärsnäs-Brösarp år 1971 av museiföreningen Skånska Järnvägar. Tack vare denna föreningens hårt ideellt arbetande medlemmar, har vi fortfarande möjlighet att njuta av ångtågsresor – i det otillgängligt vackra landskapet längs sträckan Sankt Olof-Brösarp.
Bilder:
Bild 1: Tomelilla järnvägsstation
Bild 2: Karta järnvägslinjer Österlen
Referenser:
Lind, P-O, Sandin m fl: En järnväg på Österlen, 2001.
Lövströms, Inge: Detta är Österlen, 1994.
http://www.historiskt.nu/kartor/a14sv_skane2.html
http://www.jarnvag.net/banguide/garsnas-brosarp
http://www.lindelof.se
http://www.osterlensyd.se/huvudsida/jarnvagar/
http://www.simrishamnsbanan.se/
http://www.skanskajarnvagar.se
http://www.tomelilla.se/