NOTISER

Riksdagsmannen Pehr Jönsson:

Stormäktige Allernådigaste Konung!

Med djupaste vördnad frambär Bondeståndet i Ingelstad och Järrestad härader genom oss, dess deputerade, sin underdåninga hjertliga helsning. Det ser i Eders Kongl. Maj:sts besök i orten ett ytterligare vedermäle af Eders Kongl. Maj:sts Nåd, – af Eders Kongl. Maj:sts aldrig hvilande omtanke för sina trogna undersåtare. Det förstår, hurusom Ederst Kongl. Maj:st vill göra sig underrättad om tillståndet, – vill skåda verkningarna af Ederst Kongl. Maj:sts landsfaderliga styrelse, – vill veta de behof, som äro att afhjälpa eller lindra.

Ibland annat, som lärer blifva föremål för Eders Kongl. Maj:sts Nådiga bepröfvande, hafva vi hört nämnas hamnbyggnaden här i staden. Bondeståndet är öfvertygadt, att Eders Kongl. Maj:st icke onådigt upptager ett underdåningt tillkännagifvande, att det för allmogen utgör ett önskemål, det en hamn härstädes må blifva anlagd, eftersom man däri ser ett medel till förkofran genom lifligare afsättning af ortens produkter och lättnad vid tillförseln af förnödenheter. (mer …)

Liksom vårt alfabet som fått sitt namn från de första bokstäverna alfa och beta, så härrör begreppet futhark från de sex första tecknen i runraden f u þ a r k. Olika teorier finns om runornas uppkomst men troligen skapades de av germanstammar kring år 150-200 e Kr.

Den äldre urgermanska eller urnordiska futharken består av 24 runor och kan ses på Klyverstenen på Gotland, vilken är daterad till  år 400 cirka. I Danmark har fynd av runalfabetet gjorts i Vimose på Fyn från år 250 samt i Thorsbjerg i Slesvig cirka 300 e. Kr.

Den yngre futhaken består av 16 runor och uppstod kring 800 då det germanska språket drastiskt förändrats under tre århundranden och omformats till fornnordiskan. Utvecklingen och av språket ledde till att ett mer anpassat runalfabet krävdes.

Bilden till vänster visar den yngre Futharken med ett flertal olika runvarianter. 

Referenser
Erik Brates Sveriges runinskrifter (1928) på Projekt Runeberg
https://sv.wikipedia.org/wiki/Futhark
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Runrad02.jpg.

Vad är egentligen lerbottnar och vad användes de till? Frågorna har ett flertal arkeologer försökt att besvara under  de senaste decennierna.

Många olika teorier angående bottnarnas användningsområden har presenterats, men mycket tyder på att de var en första förvaringsplats för den nyfångade sillen.

En utmärkt granskning av fem tolkningar av lerbottnar har gjorts av arkeolog Henrik Axrud;

Lerbottnar – en granskning av fem tolkningar

För en vecka sedan startade undersökningen av ett hantverks- och verkstadsområde från äldre järnålder i närheten av Kivik. De arkeologiska lämningarna utgörs av härdar, gropar, stolphål och aktivitetslager.

Förundersökningen som utfördes i våras visade att merparten av lämningarna är från förromersk och romersk järnålder, men fynd av såväl keramik som en C14-datering av en härd antyder att aktiviteterna fortsatt in i yngre järnålder. Vid förundersökningen påträffades en rest av en degel som tyder på bronsgjutning, järnslagg som tyder på smidesverksamhet och bränd lera som kanske kommer från ugnar. Det fanns även en rest av en vävtyngd som tyder på textil verksamhet.

Förra veckan utfördes en metalldetektering av området. Ambitionen var att finna föremål med anknytning till verkstads- och verkstadsområdet, men tyvärr fann vi enbart moderna föremål såsom kapsyler och fyra enkronor från 1970-talet. Kanske kan det bero på att området används som parkeringsplats i samband med Kiviks marknad? Hur som helst, nästa vecka fortsätter undersökningen av lämningarna från järnåldern.

I onsdags hölls ett mycket intressant föredrag – Nya arkeologiska perspektiv på den medeltida staden Ystad – på klostret av arkeolog Sten Tesch. Många rön om den medeltida staden Ystad som ej var kända för allmänheten presenterades detaljerat.

Intressant fakta som nämndes var den stora vallgrav som hittats i kvarteret Pernilla. Vallgraven omgärdade en holme och liknade de som byggdes kring medeltida borgar. Dock saknades borgen på denna plats och anledningen till att vallgraven byggts är fortfarande okänd.

Vidare nämndes även de  otaliga gropar – lerbottnar – som man funnit vid strandlinjen och som förmodats använts i samband med det rika sillfiske, vars intäkter lade grunden till städerna Simrishamn och Ystad.
Sten Teschs vetenskapliga arbeten kan laddas ner här: