Några århundraden före år 0, under den period som kallas förromersk järnålder, blir järnet allt vanligare i Skandinavien. Perioden efterföljs av romersk järnålder, vilken sträcker sig fram till ca 400 e. Kr. Tiden mellan ca 400–1050 e. Kr. kallas i Norden för yngre järnålder. Under perioden växer en ny social struktur fram. Det växer fram ett nät av centralplatser, med rika spår av handel, hantverk och kult.
Centralplatserna utgörs av både storgårdar som fungerade som maktens stödjepunkter och handelsplatser knutna till dem. Några kända centralplatser är Uppåkra i sydvästra Skåne och Järrestad i sydöstra Skåne.
Bland handelsplatserna kan t.ex. nämnas Maletofta i Ravlundaområdet och en plats nära Åhus i nordöstra Skåne. Det är en tid då formspråket förändras i smycken, vapen och kläder, vackra importföremål från Västeuropa kommer in, runinskriften utvecklas och kristendomen börjar införas i Norden.
Folkvandringstid (ca 400–550 e. Kr)
Folkvandringstid har namngivits efter de folkvandringar som under denna tid präglade den europeiska kontinenten. Många grupper av människor var i rörelse och hade kontakt med varandra via handel, diplomatiska förbindelser och inte minst krig och plundringar. Perioden har också kallats för ”Nordens guldålder” i och med alla de guldföremål som finns i Skandinavien från denna tid. En viktig bebyggelse från denna tid är Vorbasse på Mittjylland i Danmark. Här har funnits 18 gårdar med ett 100-tal hus av olika typer. Vissa långhus har varit upp till 44 meter långa. Byn var som störst under 400-talet.
Vendeltid (ca 550–800 e. Kr.)
Vendeltiden har fått sitt namn efter gravfynden vid Vendels kyrka i Uppland. Där fann man flera praktfulla gravar från 500-talets slut och framåt. Flera av de döda hade gravlagts i båtar med bland annat kärl för mat och dryck, spel, dyrbara vapen och rustningar.
Vikingatid (ca 800–1050 e. Kr.)
De allra flesta människor i Skandinavien under vikingatiden var inte vikingar, dvs. plundrare eller handelsmän, utan bönder eller ofria människor som arbetade på gårdar. Perioden är annars mest känd för s.k. vikingatåg, som både innebar plundringståg, kolonisationsförsök och fredsamma handelsresor i såväl österled som västerled.