av Petra Westerdahl
När vi sågs förra gången expanderade järnvägen och stationssamhällena blomstrade. Men inte heller denna epok skulle vara för evigt. Nya hästkrafter hade redan satt hjulen i rullning.
Så tidigt som år 1769 hade fransmannen Nicolas-Joseph Cugnot konstruerat ett ångdrivet militärfordon. I England byggdes liknande ångdrivna vagnar för persontrafik några årtionde senare. Den första förbränningsmotorn uppfanns år 1862, och kunde förflytta ett fordon hela nio kilometer på tre timmar. Vid 1800-talets slut utvecklades motorerna av numera välkända namn som Benz, Daimler, Renault och Peugeot.
Bilfabriken Oldsmobile blev år 1901 först med att massproducera bilar, men mannen som drastiskt kom att öka volymen på biltillverkningen var Henry Ford. År 1908 byggdes den första T-Forden, och när den 1913 började tillverkas enligt löpandebandsprincipen, sjönk priserna drastiskt. På enbart 93 minuter kunde en T-Ford monteras ihop, och när produktionen lades ner 1927 hade femton miljoner T-Fordar sålts. I Sverige kunde den första bensindrivna bilen beskådas år 1891 på en industriutställning i Göteborg. Ett år senare konstruerades landets egna första ångdrivna bil – den så kallade Cederholmaren.
Personligen har jag ett kluvet förhållande till intresseområdet bilar. Varför kommer så småningom att framgå för den klarsynte. Dock fanns en bil som gjorde intryck på mig, och som jag tidigt stiftade bekantskap med. Eftersom mina första barndomsår tillbringades på Vintergatan i Ystad, företogs dagliga promenader – med min mor – till det närbelägna gråbrödraklostret. Förutom mer triviala sysselsättningar som att mata ankor i ”ankedammen”, och att lära mig att cykla, så var det i denna inspirerande miljö, som grunden lades för flera av mina kulturella intressen. I klostermuseet fanns många märkliga ting, och ett av dem var en mycket gammal automobil. I det lilla Borgmästarhuset vid klostret, där den nuvarande museichefen har sitt kontor, fanns fordonet att beskåda. Automobilen var inte vilken bil som helst, utan just Sveriges äldsta – nämligen brödernas Cederholms skapelse.
När jag skriver dessa rader befinner jag mig på Trädgårdsgatan, bara ett stenkast från klostret i Ystad. Av olika karmiska anledningar har jag nu åter hamnat i närheten av mina barndomskvarter. Jag konstaterar att det snart förflutit ett halvt sekel sedan mina första promenader. Förflyttar vi oss ytterligare åttio år bakåt i tiden, finner vi just precis här på Trädgårdsgatan, smeden Jöns Cederholms verkstad där automobilen konstruerades! En ypperlig adress för den som vill utforska svensk bilhistoria.
Målarmästaren Jöns Cederholm började i slutet av 1800-talet att skissa på vad han kallade en ång-velociped. När hans bror smeden Anders flyttade till Ystad, och etablerade sin verkstad, startade projektet på allvar. Till sin hjälp hade bröderna vagnsmakare Eliasson, som tidigare byggt en ångmaskin till sin snickeriverkstad. Den första vagnens hjulkonstruktion påminde om dåtidens cykelhjul, vilka visade sig ha dålig hållbarhet. Vid en tur till Sandskogen fastnade hjulen i sanden, en axel kröktes och hjulet gick sönder. Efter olyckshändelsen byggdes en ny vagn med starka järnskodda vagnshjul av trä. Vagnen stod klar år 1894, men var mycket svårstyrd. Nästa olycka skedde då vagnen brakade rakt in i en vägg.
Tyvärr uppskattades inte dessa tidiga innovatörer av ortsbefolkningen. ”Bröderna Cederholms ångbil blev i Ystad snarare föremål för skämt än beundran, och alla försök att finna finansiärer för att fortsätta experimenten misslyckades”, som Curt Borgenstam uttrycker det i sin skrift om ångbilen. Dock kan bröderna postumt tillskrivas äran att ha konstruerat den äldsta svensktillverkade bilen som ännu är i körbart skick. Ångbilen finns numera på Ystads militärmuseum.
Hur gick det då för automobilerna på Österlen? Vi förflyttar oss åter till rätt sida om Nybroåns mynning för att reda ut saken. Österleningarna fick som vanligt vänta länge innan de såg skymten av en bil. I Cimbrishamnsbladet kunde man år 1916 läsa;
”Bilen kom till stan i lördags. Vi ha visserligen en bil här förut, men i privatägo. Den i lördags anlände står till allmänhetens förfogande mot taxa, som sedermera offentliggöres. En timma efter den anlänt höllo bilen utanför redaktionen, och vi inbjödos till provåkning. På 7 minuter befunno vi oss i Baske. Under den svindlande farten konstaterade vi jämn, rogivande gång, mjuka lädersäten, plats för 6 personer, 40 km i timmen. Bilen är en skinande grå Adlervagn med en 24 hästars motor och har kostat 10600 kr. Den har sin station vid Stadshotellet, och vill ni försöka den nya bilen så ring bara upp hotellet. Ni blir belåten.”
Sex år senare hade andelen bilar i Simrishamn ökat till hela tjugo stycken. I Cimbrishamnsbladet riktade John Ostermans svidande kritik till Simrishamns företagare och kommun, som han tyckte borde varit företagsamma nog att starta omnibusslinjer för att ”underlätta invånarnas kontakt med yttervärlden”. Han fortsatte; ”Våra usla järnvägslinjer skulle, tycker man, så gott som framtvinga regelbundna billinjer för att i någon mån kompensera saknaden av järnvägsförbindelser.”
Dock existerade handlingskraftiga pionjärer, som drog sitt strå till stacken för att förbättra de österlenska kommunikationerna. Ett driftigt par var Nils Herman och Hilda i Hammenhög, som år 1928 skrev ett unikt kontrakt med General Motors. Ett internationellt bilpalats såg dagens ljus – nämligen Bilfirman N H Nilsson. Företaget övertogs av sonen Folke och drevs fram till 1988, och anläggningen är än idag välbevarad med verkstad, kontor och säljhall. Folkes bror Sture, valde däremot att 1937 satsa på en egen firma, vilket visade sig vara ett klokt val. I byn går det därför fortfarande idag att köpa sig en bil av Nils och Hildas ättlingar.
Bilder
Bild 1 Cugnots ångvagn. Faksimil.
Bild 2 Cykeltur vid klostret 1974. Foto: Ingvar Haraldsson
Bild 3 Bröderna Cederholms första bil 1892.
Bild 4 Cederholms andra bil utanför Borgmästarhuset.
Bild 3 & 4 Tekniska museets arkiv. Fotograf okänd. Fritt från kända upphovsrättsliga restriktioner.
Referenser
Borgenstam, Curt, Cederholms ångbil: tillkomsthistoria, Ystadiana., 1991.
Osterman, John, Händelser och funderingar: en tidskrönika ur Cimbrishamns-bladet. 2, 1986.
www.varldenshistoria.se/
www.tekniskamuseet.se/
www.lansstyrelsen.se
www.ne.se
Automobil betyder självgående eller egentligen självrörlig. Från grekiskan autós, ”själv” och latinets mobilis, ”rörlig”.
Redan på 1910-talet gick det i Sverige att köpa sig en batteridriven elbil med räckvidd på 5-6 mil.
Artikel som pdf. Tidigare publicerad i Tidskriften Österlent 2018.