av Petra Westerdahl
För många av oss som är födda på senare hälften av nittonhundratalet är linets alla egenskaper inte längre kända. Innan jag själv stiftade närmare bekantskap med lin visste jag förstås att växten användes till tyg för kläder och dukar, att blomman var blå och att det kunde finnas linfrö i müslin. Längre än så sträcktes inte mitt kunskapsfält inom området. Dock förvånades jag ganska snart – när jag började sätta mig in i frågan – över växtens egenskaper och dess användningsområde i vår historia.
Linet räknas som en av våra viktigaste kulturväxter, och har odlats i Sverige åtminstone sedan femtonhundratalet. På sjuttonhundratalet var linet det viktigaste materialet för textiltillverkning, men vid slutet av artonhundratalet tog den billigare bomullen över. Under andra världskriget fick linodling återigen en blomstringstid, eftersom import av andra material begränsades. Vid Sveriges inträde i EU 1995 ökade odlingen igen, då bidrag utfärdades för oljelinodling.
Lin odlas både som oljeväxt – vilket innebär att olja pressas ur frön för tillverkning av linolja – och som spånadsväxt – för tillverkning av garn till tyger. Växten är ettårig och omkring en meter hög. Blommorna är inte enbart blå, utan kan faktiskt vara vita eller svagt rosa. Frukten liknar en kapsel och innehåller oljerika frön. Linsläktet omfattar över tvåhundra arter, och den odlade varianten tros härstamma från vilda arter i medelhavsområdet.
Linberedning och brydestuor
De äldsta fynden av linnetextilier är funna i Egypten och daterade till 5 000 f.Kr. I Sverige har fynd av linfrö och rötat lin från Härjedalen daterats till 200-tal, och bildvävnader från 1100-tal finns fortfarande bevarade.
Innan linet kunde vävas och spinnas, fick det först genomgå den avancerade beredningen – en mycket arbetsam och tidskrävande beredningsprocess. Växten skulle skördas, torkas, repas, rötas, brytas, skäktas och slutligen häcklas. När linet torkades och stjälkarna krossas – brydas – användes en brydestua. Tranes Brydestua är en av de stuor som finns bevarade på Österlen.
Eftersom brandfaran var stor vid torkningen, låg stuan en bit från byn och ofta inbyggd i en backe. Stuan hade två rum och väggar av sten. I rummet i backen fanns en eldstad där växten torkades och i det yttre rummet ”bröds” linet.
Från rostskydd till huskur mot förstoppning
Av Carl von Linné fick växten namnet Linum usitatissium, vilket kan översättas ungefär med ”det mest användbara eller nyttiga”. Linné kunde inte valt ett bättre namn. Växten har bland annat använts till tillverkning av rep, fisknät, tätning av rör, som isolering och drevning av hus och båtar. Rostskyddsmedel, impregnering, och färgtillverkning är andra användningsområden. Linfrö är även en välbeprövad ingrediens i huskurer mot trög mage. Högst användbart!
Linoljefärg och linisolering
Min egen väg till initierad ”lindyrkare” gick genom ett husbygge. Som nybliven ägare till en obebyggd tomt, insåg jag snart att det kunde det vara praktiskt med en friggebod på plats. Boden behövde förstås isoleras och målas, och enligt min önskan på ett miljövänligt sätt. Efter vissa efterforskningar föll valet på linisolering. Lösningen blev ett giftfritt alternativ, där heller ingen plast behövdes som fuktspärr. Stugan kunde ”andas” och fukten uteblev. Nästa steg blev att impregnera boden med linolja, som därefter målades med linoljefärg och naturliga pigment. Senare byggdes även ett bostadshus som isolerats med lin och tidningspapper. Både invändigt och utvändigt har linoljefärg använts.
Fördelar med linoljefärgen är att den inte innehåller farliga tillsatser och är fri från lösningsmedel. Som träimpregnering fungerar oljan utmärkt. Linoljan har en mycket god förmåga att suga in i träet som utvidgas under torkningen, vilket utestänger väta. När stugan nu efter nio år ska målas behövs inte gammal färg skrapas av. Att stryka på ny olja med lite pigment är fullt tillräckligt. Målningsprocessen är inte bara miljövänlig, utan på sikt också tidsbesparande.
Nackdelar är att färgen kan vara av varierande karaktär. Mestadels har jag fått tag i bra färg, men vid ett tillfälle höll inte rödfärgen måttet. Vissa faror finns även vid användning av oljan. Trasor med linolja kan självantända, så det gäller att vara försiktig. Oljan kan också i vissa fall utlösa allergiska reaktioner, vilket jag tyvärr själv fått erfara. Trots dessa mindre trevliga upplevelser, är jag fortfarande en trogen användare.
Naturens och människans förträfflighet
Linoljefärg har använts i Sverige sedan elvahundratalet då kyrkomålare förde med sig kunskapen hit. Efter hundratals år av användning, ersattes tyvärr oljefärgen av miljöfarliga och ohälsosamma plastfärger och lösningsmedel. Trenden verkar dock ha vänt. Miljökraven har tursamt nog höjts och de värsta gifterna är inte längre tillåtna. Sedan några år tillbaka växer intresset för gammal byggnadsvård och målningstekniker. Linoljefärgtillverkare expanderar och byggnadsvårdsbutiker dyker upp på flera ställen i vår byggd.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att imponeras över den höga nivå som våra begåvade förfäder befann sig på. Deras förmåga att ta tillvara på det som naturen erbjöd och på det som stod till deras förfogande, är vida överlägsen vår. En gedigen visdom, erfarenhet, och kreativitet.
Men vad består egentligen då vår kompetens av idag? En stor del av befolkningen är högutbildad med otaliga universitetspoäng, men vi har svårt att klara av det mest basala. Kan vi klara av att odla vår mat, bygga våra hus och bereda material till våra kläder om det kniper? Kan nog bli svårt, inbillar jag mig. Det som en gång var var mans och kvinnas kunskap är idag få förunnat. Men det finns hopp! I varje fall är det ännu inte för sent att få en inblick i förfädernas glömda kunskap. Ett steg på vägen kan vara att ta del av linets genialiska egenskaper.
Artikel tidigare publicerad i Tidskriften Österlent 2015.
Referenser
Nationalencyklopedin – www.ne.se
Naturhistoriska riksmuseet – www.nrm.se
Hälsinglands linförening – www.linlandet.com/lin-en-kulturvaxt
Tranes Brydestua – www.skanetranes.com
Ottossons Färgmakeri – www.ottossonfarg.com
Allbäcks Linoljefärg – www.linoljeprodukter.se
repa = fröställningar repas av
rötas = stjälkarna blöttes för att ruttna och därmed frigöra fibrerna
bråka eller bryta = krossa stjälkarna för att linet ska skiljas från skärven (den vedartade innerdelen)
skäktas = avskilja linfibrerna från skärven med en skäktkniv
häcklas = kamma linet för att fibrerna ska delas och bli färdiga att spinnas