Ett kapell är en kyrkobyggnad i mindre format, antingen fristående eller del av ett större komplex, exempelvis sidokapell i en större kyrka. Ett kapell är antingen avsett för gudstjänster i allmänhet eller för ett särskilt ändamål, såsom begravningskapell. Beteckningen (medeltidslatin capella ”kort kappa”) härrör från den plats där den helige Martins av Tours kappa förvarades. Ordet har sedan överförts till mindre andaktsrum i profana byggnader (borgar, slott etc.), till avskilda delar av kyrkobyggnader (kor- och sidokapell, dop- och gravkapell etc.) liksom mindre kyrkor vid vallfartsorter eller olika slag av institutioner. Kapell hade normalt ingen egen präst och inte heller begravningsrätt. Kapell med kyrkogård kan ha varit avsedda för andra grupper än sockenborna. Härbärge betyder ursprungligen ”plats som kan hysa en här”, och är ett gammalt ord för enklare övernattningsställe eller värdshus
Några medeltida kapell i Sverige
I den östra delen av Småland, vid Kalmarsund och mittemot Borgholms slott på Öland, fanns under medeltiden en mindre urbaniserad ort, Pata. Pata blev sannolikt en merkantil centralort under 1400-talets sista kvartal. Staden upphörde på 1520–30-talen. I Pata fanns ett kapell som endast omnämns två gånger i samtida källor under 1500-talet. Kapellet var 11 x 7 meter stort. På orten fanns inga andra kyrkliga institutioner.
På Öland fanns under medeltiden nio st. kapell. Alla kapellen togs förmodligen ur bruk under 1500-talet eller kort därefter. Fil dr h c Ragnhild Boström menar att de riktigt stora kapellen även kan ha haft andra funktioner utöver gudshusets. Ett av kapellen på Öland är ruinen efter S:t Knuts kapell, belägen centralt på Öland mellan Borgs by och fornborgen Gråborg. Kapellet utgörs av långhus och ett smalare kor med absid, och är i storlek med en ordinär öländsk sockenkyrka. Kapellet grundlades i slutet av 1100-talet. Kristna gravar har påträffats intill gavelmuren strax väster om kapellet, vilket visar att kapellet haft begravningsrättigheter.
Det minsta kapellet på Öland var S:t Elavs kapell i Borgholm. Kapellet var byggt av kalksten och gråsten och hade planen av en rektangel med yttermåtten 8,4 x 6,3 meter, alltså större än det förmodade kapellet i Sankt Olof. På Öland fanns även ett S:t Olofs kapell i Böda socken. Kapellet låg på en liten holme vid Grankullavik på norra Öland. Kapellet var byggt av kalksten och hade egen begravningsplats. Kapellets skyddshelgon var Olov den helige (Olav II Haraldsson). Minst sju bilder av helgonet är kända på Öland, vilket visar att han var populär även på Öland. Även flera norrländska hamnkapell var helgade åt S:t Olof.
Stråsjö kapell är beläget i Österstråsjö, ett litet samhälle i utkanten av Svågadalen i Hälsingland. Kapellet byggdes upp i tidsenlig hantverkstradition på samma plats där ett medeltida kapell låg fram till år 1597 då det ödelades. Strösjö kapell ligger längs Stråsjöleden, en av de många pilgrimsleder som gick från östersjökusten till Nidarosdomen i Trondheim
.
Bland skånska medeltida kapell kan nämnas Arilds kapell i nordvästra Skåne och Sankta Gertruds kapell i Vä i nordöstra Skåne. Arilds kapell är ett annexkapell till Brunnby kyrka. Kapellet omtalas första gången i ett påvligt brev den 8 maj 1475. Enligt detta hade fru Barbara Brahe till Bollerup eller hennes släktingar stiftat kapellet. Fru Barbara var gift med den rike Olof Stigsson Krognos, som bl.a. ägde det till Arild närbelägna Krapperup. Påven beviljade avlat till de pilgrimer som besökte Arilds kapell och andra som fru Barbara uppförde. Kapellet omges av en liten kyrkogård där enbart drunknade personer är begravda.
Sankta Gertruds kapell i Vä byggdes troligen under senare delen av 1400-talet. Sankta Gertrud var de fattigas, sjukas och vägfarares skyddshelgon. Kapellet tycks ha upphört att fungera i samband med reformationen 1536. På 1930-talet restaurerades västgaveln och kapellets murar grävdes fram. I samband med utgrävningen kunde man konstatera att kapellet förstörts genom brand. I koret fann man två sentida gravar. Kapellet består av långhus och kor utan absid. I långhuset finns två ingångar, en i norr och en i söder.
För litteraturhänvisningar se:
Axelsson, L-E & Jönsson, L. (red.) 2014. Pilgrim S:t Olof 800 år. Utgiven av Killans bönegård och Simrishamns pastorat.uin.html).
Bild länkad från: https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4#/media/File:Sankt_gjertrud.JPG