av Petra Westerdahl
Det är nu fem år sedan jag lämnade storstaden Malmö för lugnet på Österlen. Förflyttningen har varit som att passera en milstolpe i livet och inneburit en stor omställning på olika plan. Jag kan inte direkt påstå att jag saknar Malmös allt mer våldsamma klimat, men däremot saknar jag västra Skånes välutbyggda cykelvägar. Vart man än ska i stan så tar man sig fram på cykel, och många ärenden och inköp sköts via velocipeden. På landet uppstår ett annat beteende, och jag kom tidigt till insikten att jag trots mina tappra miljöengagemang faktiskt är beroende av bilen. Men om man inte cyklar till affären och till olika aktiviteter, vart cyklar man då?
Österlens redaktör har avslöjat för mig att hennes mål på cykelturen är olika lunchställen, vilket jag själv kan intyga eftersom jag stött ihop med henne på några av dem. För mig kom de mållösa turerna till att bli ett utforskande av strukturer i landskapet och av det gamla vägnätet. Denna inspiration uppkom dock först efter att jag stött på min första milsten utanför Östra Vemmerlöv.
Men vad är då egentligen en milsten? Vi har ju säkerligen alla sett dem längs vägarna. Vissa tronar stolt, andra står halvt gömda och nästan bortglömda vid vägrenarna. Snabbt sveper vi förbi i våra bilar, och möjligtvis konstaterar vi att det står en gammal sten vid vägkanten. Stenarna kan tyckas förtjäna mer uppmärksamhet, så det kan vara värt att göra en djupdykning inom ämnet.
År 1649 fastslog den svenska gästgiveriordningen att milstenar skulle placeras ut vid varje mil, men det var först efter freden i Roskilde år 1658 som stenarna började sättas upp i Skåne. I vårt landskap finns fortfarande cirka 370 milstolpar bevarade, vilka sedan 1942 är skyddade enligt fornminneslagen. Skånes äldsta milsten från 1668 står faktiskt på en av mina tidigare bostadsadresser – Stora Västergatan i Ystad. Stenen som en gång (även för mig) visade vägen till Malmö är placerad vid den västra stadsporten och förmodas stå på sin ursprungliga plats.
På ystadstenen, under den kungliga kronan, kan bokstäverna CRS Carolus Rex Suecorum (vid denna tid kung Karl den XI) därefter 1 myl och slutligen
P. Hammarskiøld. Landshøfding ofwer Malmøhuus Landzcrona och Helsingborgs lähner. Anno Domini MDCLXIII.
Landshövdingen i varje län var den som ansvarade för att milstenarna sattes upp och hur de utformades. Stenarna kom därför att se väldigt olika ut med lokala särdrag. Milmarkeringarna var vanligast i sten, men även de i trä och gjutjärn förekom. Under 1800-talet blev den koniska granitstenen vanlig. Ett exempel på en konisk sten finns strax utanför Gärsnäs slott. Så småningom fick varje härad bekosta stenarna och det var bönderna som fick stå för kostnaderna. År 1891 upphörde skyldigheterna att sätta upp och underhålla milmarkeringar.
Vad hade då milstenarna för funktioner? Syftet med stenarnas placering var – förutom att de tjänade som vägvisare – att veta hur långt man färdats med hästskjutsar och vad resan kostade. Milstenen var alltså även en tidig typ av taxameter. Men hur mättes då avstånden ut för stenarnas placering? Enligt gästgiveriordningen från år 1649 skulle de mätas med snöre! En mil var under denna tid 10689 meter. Metersystemet som vi känner det infördes först 1881. Hur denna mätning med snöre gick till är svårt att föreställa sig, då många av vägarna endast var smala, snåriga och slingrande ridstigar.
För att se hur avstånden stämmer med dagens mått har jag mätt avståndet mellan de tre stenarna utmed vägen mellan Stiby och Rörum. Bilens trippmätare visade faktiskt på 2,6 kilometer mellan varje sten som från början utplacerats med en kvarts mils avstånd. Vägens sträckning kan delvis vara något förändrad och stenarna kan ha flyttats något vid vägbygge, men överlag stämmer avståndet fortfarande hyfsat bra.
Väl på plats framför en av stibystenarna väcks frågan om vad som egentligen står på stenen. Texten är svårläst, men någon har fyllt i ½ och året 1843 med svart färg. Däremellan är det svårt att se vad som ristats in.
När bilden förstoras upp på datorskärmen träder ordet Mil fram, samt några bokstäver som på nedanstående foto är ifyllda med röd färg. Bokstäverna hjälpligt kan läsas är CXIVJ. Vad står då dessa för? Kan det möjligtvis vara initialerna för kung Carl XIV Johan? Jo, detta stämmer tidsmässigt bra eftersom stenarna sattes upp under hans regeringstid. Dock regerade kungen endast ytterligare ett år efter stenarnas uppställning. År 1844 avled Carl XIV på Stockholms slott.
Milstenarna av 1843 års typ med Carl Johans initialer finns i Ingelstads och Järrestads härader. Så håll ögonen öppna nästa gång ni är ute på cykeltur. Om inte annat så ses vi kanske där på vägarna – i väntan på Österlens cykelbanor.
Bildtexter
Bild2: Skånes äldsta milsten Stora Västergatan, Ystad.
Bild3: Konisk sten vid Gärsnäs slott.
Bild4a: Text på milsten vid Stiby.
Bild4b: Text ifylld på foto av milsten vid Stiby.
Foto: Petra Westerdahl
Litteratur
Söderpalm, Kristina: Skånska milstolpar, i: Skånsk väg, Skånes hembygdsförbunds Årsbok 1967.
Artikel som pdf. Tidigare publicerad i Tidskriften Österlent 2018.
Tidigare publicerad i Tidskriften Österlent 2015.