ARTIKLAR

av Petra Westerdahl

Det är nu fem år sedan jag lämnade storstaden Malmö för lugnet på Österlen. Förflyttningen har varit som att passera en milstolpe i livet och inneburit en stor omställning på olika plan. Jag kan inte direkt påstå att jag saknar Malmös allt mer våldsamma klimat, men däremot saknar jag västra Skånes välutbyggda cykelvägar. Vart man än ska i stan så tar man sig fram på cykel, och många ärenden och inköp sköts via velocipeden. På landet uppstår ett annat beteende, och jag kom tidigt till insikten att jag trots mina tappra miljöengagemang faktiskt är beroende av bilen. Men om man inte cyklar till affären och till olika aktiviteter, vart cyklar man då?

Österlens redaktör har avslöjat för mig att hennes mål på cykelturen är olika lunchställen, vilket jag själv kan intyga eftersom jag stött ihop med henne på några av dem. För mig kom de mållösa turerna till att bli ett utforskande av strukturer i landskapet och av det gamla vägnätet. Denna inspiration uppkom dock först efter att jag stött på min första milsten utanför Östra Vemmerlöv. (mer …)

av Petra Westerdahl

För många av oss som är födda på senare hälften av nittonhundratalet är linets alla egenskaper inte längre kända. Innan jag själv stiftade närmare bekantskap med lin visste jag förstås att växten användes till tyg för kläder och dukar, att blomman var blå och att det kunde finnas linfrö i müslin. Längre än så sträcktes inte mitt kunskapsfält inom området. Dock förvånades jag ganska snart – när jag började sätta mig in i frågan – över växtens egenskaper och dess användningsområde i vår historia.

Linet räknas som en av våra viktigaste kulturväxter, och har odlats i Sverige åtminstone sedan femtonhundratalet. På sjuttonhundratalet var linet det viktigaste materialet för textiltillverkning, men vid slutet av artonhundratalet tog den billigare bomullen över. Under andra världskriget fick linodling återigen en blomstringstid, eftersom import av andra material begränsades. Vid Sveriges inträde i EU 1995 ökade odlingen igen, då bidrag utfärdades för oljelinodling.

Lin odlas både som oljeväxt – vilket innebär att olja pressas ur frön för tillverkning av linolja – och som spånadsväxt – för tillverkning av garn till tyger. Växten är ettårig och omkring en meter hög. Blommorna är inte enbart blå, utan kan faktiskt vara vita eller svagt rosa. Frukten liknar en kapsel och innehåller oljerika frön. Linsläktet omfattar över tvåhundra arter, och den odlade varianten tros härstamma från vilda arter i medelhavsområdet. (mer …)

av Petra Westerdahl

Trädgårdsbranschen har som bekant ökat explosionsartat de senaste decennierna, och visat sig vara en lukrativ marknad. Som konsument översköljs vi av trädgårdstidningar, böcker, och otaliga program i TV. Konsulter, experter och gurus har poppat upp som svampar ur jorden.

Parallellt med det ökade intresset för trädgård, märks även ett miljöengagemang. I takt med att föroreningar och övergödning uppmärksammas i media vill många människor odla utan gifter och göra en egen insats för natur, djur och inte minst för kommande generationer. Men hur ska vi gå till väga? Hur hittar vi då tillbaks till vår egen och naturens kärna? Ett sätt kan vara att odla på egen hand, och att även samtidigt dra nytta av det egna avfallet.

Den verklige odlaren kan dock uppleva att tidningsomslagets stereotypa bild – vacker flicka i spetsklänning med roskorg på armen – kännas främmande. Hur skulle det te sig om den sköna fått jord under naglarna och klätt sig i blåställ? (mer …)